När jag var liten, jag antar det var sommaren 1976, hade mina föräldrar den dåliga smaken att tvinga mig att genomgå ett dop i Kristi namn i Svenska kyrkan. En otäck präst skvätte Jesus kiss på min stackars bäbishjässa, uttalade de högtravande orden och välkomnade mig in i tramsigheterna. Och jag fattade naturligtvis inte alls vad som hände. Förrän efteråt när det redan var för sent. Mitt dopljus fanns dock kvar som ett bevis på löjlighet. Så fort jag blev myndig lämnade jag Kyrkan och merskatten bakom mig.
Och med hjälp av National Secular Societys anti-dop-certifikat deklarerar jag nu offentligt följande:
Efter att ha genomgått det kristna dopet i barndom (innan ernådd ålder av samtycke), återkallar jag U.H. härmed offentligen eventuella konsekvenser av Riten och tar avstånd från kyrkan som utfört den. I det mänskliga förnuftets namn, förkastar jag alla trosbekännelser och all annan liknande vidskepelse. I synnerhet den bedräliga tron att alla barn måste renas genom dopet från påstådd arvsynd och den onda kraften från påhittade demoner.
Så. Släpp så ut mig.
Jag råder alla stackars döpta själar som inte står för de kristna avlegade och smått vaninniga värderingarna att ta sig tid att göra detta offentliga avståndstagande.
No comments:
Post a Comment